Lika länge som människan ägnat sig sällskapsspel så har det funnits en uppsjö med teorier, taktiker och strategier för att vinna. Dessa har dels varierat från spel till spel men också från genomtänkta och beräknande drag till det som man kan kalla för rena rama magiska tänkandet (de flesta har nog sett någon spotta på tärningarna innan de lämnar handen till exempel). Ett spel som spelas med just tärningar är backgammon, som är ett mycket gammalt brädspel av persiskt ursprung. Den variant som vi vanligtvis ser idag är dock en amerikaniserad version som brukar dateras till 1920-talet, även om principen är densamma.
I likhet med andra spel där turen spelar en liten roll så är det även i backgammon fullt möjligt att en okunnig spelare slår en erfaren, i varje fall en gång. Förklaringen till detta är helt enkelt det som vi ibland kallar tur och andra gånger för slump. I verkligheten så handlar det dock om något mer vetenskapligt – nämligen sannolikhet. Backgammon är ett spel där den som bäst kan bedöma sannolikheten för ett visst utfall också är den som vinner i längden. Turen kan man inte påverka men skickligheten skaffar man sig genom att lära sig om matematikens sannolikhetslära.
Betyder det då att den som vill vinna matcher i backgammon måste sitta med komplicerade uträkningar inför varje drag? Nej, såklart inte – spelet har trots allt bara två tärningar och antalet möjliga kombinationer är begränsade och viss mån överskådliga. Efter ett par omgångar med denna ”nya hemliga strategi” så är man som spelare väl rustad för vad som än kan hända. Men glöm inte, slumpen kan ställa till det för alla spelare oavsett nivå. Det är därför som man ska se spelet som ett maraton snarare än ett snabbt lopp i mål. Flera matcher på raken kommer bevisa att sannolikhetslära är att lita på.